Mitt i livet

Hjältemodigt, så där som i Armageddon...

Har skjutsat lill-T till mormor och morfar ikväll.
Ska jobba imorgon och då är det så bra om han sover över.
Hos mormor vankades det nybakade tekakor och bullar. De är alltid lika goda.
Tog med några påsar hem, förstås.

Stor-T har varit i slalombacken. När jag satt på parkeringen och hade väntat 35 minuter, var jag sådär lagom uppretad. Då såg jag henne plötsligt, och just som Arga mamman klev ur bilen, ramlade T rejält!
Man kan ju inte bli arg då. Nej. Fast det var isigt och jag hade "glinna" skor, så sprang jag, sådär hjältemodigt som de skulle gjort i Armageddon. Och upprepade tyst för mig själv. Fan, fan, det var ju T. och det såg så ont ut. Hon var ledsen och jag var glad att hon kunde stå på benen.

Har själv tänkt mig en karriär inom slalomen. Har aldrig ens prövat, fast jag är 32 år. Tre av fyra familjemedlemmar åker slalom. Och jag förefaller plötsligt så tråkig. Kanske jag omvärderar detta nu. Tråkigt kan vara tryggt.



Det här kunde ha varit jag...

Ja. Nu är vi ialla fall hemma. Det ska bli dusch, en kopp the och mormors tekakor.
Jag och stor-T brukar sitta och prata lite och spela "3 kort på bordet" på kvällen när lill-T lagt sig.
Det gillar vi skarpt. Vi har lärt lill-T spelet också, fast det tar liiite längre tid då...