Jag har fött en liten hypokondriker...

Konversation ikväll, i lill T:s säng. Vi ligger där, han och jag.

Jag:   -"Snart börjar nog fotbollsträningen igen."

Lill T:   -"Jä börje när jä var 6. Det räcker nu. Det är bare jobbigt. Man måste springe och springe. Åhh.
Vad är det för mening egentligen med en liten rund sak som är vit, som man ska springe efter?"

Jag:   -"Du får allt prova en gång, du kanske tycker det är jätteroligt."

 Lill T:  -"Jä prover en gång, sen räcker det. En gång om året räcker. I omklädningsrummet var jä så stressad så att jag spydde."

Jag:  -"Nej, det har du inte gjort. "

Lill T:   -"Jo, när pappa var med ialla fall."


Kontentan av det hela. Han är precis som mig.
Han vill inte idrotta, vill inte att någon annan ska tala om för honom hur och vad han ska göra.
Han skyr inga medel för att slippa undan. Han har gärna ont och drar gärna en lögn för att slippa undan.
Hur som helst, jag tycker ju precis som han! Men jag har aldrig sagt det.
Jag har istället uppmuntrat honom att idrotta. På honom är det nedärvt. 

Stor T däremot, är mer som sin pappa. Tur är väl det.
Att någon vill idrotta och röra på sig.

Jag vill det inte!


Kommentarer
Postat av: jessica

hahaha helt underbart! Precis så där är det, Jag tyckte tom scouterna var jobbigt!!!!!

2008-03-03 @ 21:54:09
URL: http://emmelinnis.blogg.se
Postat av: Annika

ja! För att inte tala om friluftsdagarna!!!

2008-03-04 @ 17:57:06
URL: http://tottomolino.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0